Bygger med känsla

Thomas är uppväxt på vischan utanför Örebro, på en gård där han och hans familj alltid höll på och grejade med olika sysslor. Det var där, bland djuren, de leriga åkrarna och ladorna, som det först gick upp för honom att han ville skapa någonting med händerna.

Du kanske har sett Thomas ansikte skymta förbi i en våra reklamkampanjer? Han är en av alla entreprenörer som har inspirerat oss när vi skapat Banken för företagare. Det här är berättelsen om hans företagarresa.

– Jag väljer än i dag helst att presentera en skiss som är ritad för hand hellre än en datorskapad ritning. Det är någonting som har följt med sedan jag var liten, då jag höll på mycket med att måla och rita. Det blir mer kärleksfullt och äkta då.

Kärleken till inredningssnickeri har dock inte alltid varit självklar. Inte från första början. När Thomas gick i nionde klass stod han bokstavligen i valet och kvalet. Förutom det taktila skapandet med händerna brann han också – för musiken.

Men i den lilla byn på Närkeslätten där han växte upp var klimatet inte särskilt tillåtande för någon som drömde om att livnära sig på låtsnickeri.

– Jag tordes inte välja den estetiska vägen och ansöka till musiklinjen när jag skulle välja gymnasium. Det var så många som tyckte saker om det bland mina vänner och ute i byn. Därför valde jag att gå åt bygghållet i stället. Inom bygglinjen hittade jag snart ett ”varmare” område i inrednings- och möbelsnickeriet. Det handlade inte, som musiken, om att skapa någonting som var vackert för örat – men det var i alla fall vackert för ögat.

Majoriteten av hans klasskompisar gick så småningom vidare till att jobba som maskinoperatörer inom industrin. Men Thomas ville någonting annat. Hans första jobb efter studenten var att ta anställning som dräng på en gård utanför Örebro. När säsongen var över började han i stället arbeta som byggsäljare på K‑rauta.

– Det tyckte jag var kul, jag gillade verkligen hela den biten med att träffa människor. Sedan kom lågkonjunkturen 2009 och jag varslades från byggvaruhuset. Det var svårt att få tag på jobb inom byggsvängen under den här perioden. Det var då det gick det upp för mig: Om jag inte kan få tag på ett jobb får jag väl skapa ett eget jobb åt mig själv. Så jag startade eget.

Lyssnade inte på nejsägarna

Thomas skapade snabbt sin egen nisch med mer specialiserade och unika byggen. Med undantag för korta avstickare för att studera konst och design, och en period där han arbetade som lärare, har han drivit sitt företag sedan dess.

– Många snickare bygger helt vanliga garage och hus. De är ofta väldigt duktiga på det. Men det där intresserar inte riktigt mig. Jag vill jobba med estetik, jag tycker det är viktigt att mina kunder är ute efter någonting speciellt. Jag vill bolla projekten fram och tillbaka med kunden i en kreativ process. Det blir så mycket större än att bara bygga en villa eller ett garage. Jag skulle aldrig kalla mig själv för konstnär, men jag vill bygga med känsla.

Ett projekt som Thomas är lite extra stolt över är orangeriet som han uppförde vid en herrgård i Hallsberg. Där fick han kombinera skapandet av något helt nytt med platsens egna gamla material. Det är precis det som han tycker är roligt.

– Vi använde de gamla fönstren från herrgården för att bygga fram en egen grej, det blev som ett litet hus intill herrgården. Det var vackert förr, jag vill gärna backa 100 år i tiden rent estetiskt. Det är inom det segmentet som jag vill jobba och skapa. Jag brinner lite extra för projekt där man får hålla på med de gamla valen, som pärlspont och olika profiler på socklar.

Den största utmaningen med att vara egen är att få livspusslet att gå ihop.

– Det innebär förstås en stor påfrestning att vara egenföretagare. Att få den kombinationen att gå ihop med samhällets normer av att du även ska vara en fantastisk hemmapappa och man, samtidigt som din fru gör karriär på sitt håll, är utmanande. Som egenföretagare är man hela tiden "på jobbet". Samtidigt innebär det en stor frihet som jag älskar.

Thomas är inte en person som ältar eventuella misstag, han blickar hellre framåt. När han tittar tillbaka på sin företagarresa finns det inte mycket han ångrar. Om han fick önska sig någonting vore det att han skulle ha kommit dit han är i dag tidigare.

Samtidigt menar han att hans resa inom byggbranschen inte hade gått att genomföra på något annat sätt.

– Om du känner att du vill göra någonting, lyssna aldrig på de som säger att det inte går. Vad är det värsta som kan hända? Jag var nervös under de första åren som egenföretagare, men ju längre man håller på desto mindre nervös blir man. Att vara egenföretagare är hårt, det kommer att svida på något sätt. Man måste vara beredd på att det kommer motgångar. Men det får aldrig hindra dig från att göra det just du vill göra.

Fakta

Vem? Thomas Westling.
Gör? Driver (tillsammans med muraren Martin Folkö) Westling & Folkö, ett byggföretag som gör alltifrån större husprojekt till specialbyggda orangerier med 100 år gamla fönsterglas.
Plats? Backa, Örebro.
Grundat? 2014.
Varför? "Jag tycker att det är viktigt att se ett resultat av mitt arbete, att skapa någonting med händerna är väldigt tillfredsställande."
Därför gillar vi Thomas: Han går sin egen väg i en bransch som kan vara svår att nischa sig i.