Gig-ekonomin erbjuder stor frihet - men glöm inte pensionen

Visst vill många ha en trygg anställning fortfarande, men för allt fler hägrar friheten i att kunna styra själv och jobba i kortare uppdrag – alltså att hoppa från gig till gig, med en term lånad från musikindustrin.

Som Robin Teigland, professor inom digital affärs­innovation vid Handels­högskolan i Stockholm har påpekat i intervjuer, är giggandet ingenting nytt. Nils Ferlin var frilansjournalist och han har många kolleger i dagens mediavärld. I musik­världens alla genrer och inom teatern finns det frilansare. Och numera finns till och med frilansande läkare och veterinärer. Robin Teigland tror att vi ännu bara har sett början på fenomenet. Yrkesgrupper som jobbar med IT är exempel på nytillkomna giggare.

Kritik mot arbetsgivare

Det finns också många lågavlönade städare, hemtjänst­arbetare och cykelbud som giggar, och det är framför allt här som det har riktats kritik mot uppdrags­givarna. Anledningen är att giggarna ofta tjänar dåligt och utnyttjas hårt. Det visade webbtidningen Breakit förra året, när två journalister där belönades med Guldspaden för att ha beskrivit hur cykelbud fick slita för slavlöner och till stenhårda villkor.

Problemet är inte bara att de som utnyttjas på fel sätt får dåligt betalt i stunden – som giggare har man ofta svårt att få låna pengar och man har heller inte någon som betalar in till ens tjänste­pension. Detta gäller alla som giggar, frilansar och driver eget.

Giggare måste själv ansvara för "lön nummer 2"

– Som anställd har man egentligen två löner: En som kommer den 25:e varje månad, och en som kommer när man blir pensionär eller sjuk. Som giggare måste du själv betala in till lön nummer två, säger Staffan Ström, pensions­­ekonom på Alecta.

En grupp giggare som växer snabbt är pensionärer. De avgår med pension, tar emot blommor och guldklocka – för att komma tillbaka nästa dag som inhoppare. De kan ha flera företag som sina kunder, jobbar som de vill och tjänar bra. Just den gruppen behöver dock inte oroa sig för sin pension.

– Det finns också gott om unga och välutbildade som kommer in på arbets­marknaden som giggare och får bra betalt och stor frihet. Det kan vara en bra start på yrkeslivet, men det gäller att tänka till. Eftersom pensionspengar är tänkta att växa länge är det viktigt att tidigt sätta av pengarna. För den som har tjänste­pension via anställningen görs det automatiskt medan giggaren måste ordna det på egen hand, säger han.

Hur sparar man?

Det finns många aktörer som erbjuder pensions­lösningar. Antingen kan man göra det bekvämt för sig och välja en traditionell pensions­försäkring där proffsen placerar pengarna och avkastningen är garanterad. Eller placera sparpengarna efter eget huvud i exempelvis ett ISK-konto, där man kan göra omplaceringar utan att betala reavinstskatt varje gång.

– Många tror att all avdragsrätt för pensions­sparande är borta. Men det är fel – om du inte har någon arbetsgivare som betalar in tjänste­pension, har du rätt att dra av för ett privat pensions­sparande upp till 35 procent av din lön i deklarationen, säger Staffan Ström.

Hur mycket bör man spara? För den som är anställd betalar arbets­givaren ofta en tjänstepensions­premie som motsvarar 4,5 procent av lönen upp till 40 000 kr i månaden (2019). Tjänar man mer betalar arbets­givaren in hela 30 procent av den lön som ligger ovanför den nivån. Giggare som tjänar mycket i ungdomen har all anledning att ”skugga” dessa inbetalningar. Ingen vet ju hur det blir med jobb i framtiden, men då finns i alla fall en pensions­slant som ligger och växer till sig.